Hur många smultron vill DU ha?
En dag i somras fick jag äntligen både tid och kraft att ta en promenad i skogen, helt underbart!
Åh, doften är så härlig.. skog.. lite våt mossa.. alla växter... uppsjön av alla vackra fågelsånger som ekar genom hela skogen... det är grönt och härligt... lagom varmt... mmmm!
Medan jag gick där i lugn och ro så var det en annan doft som nådde min näsa.. en söt doft som gör att det riktigt vattnas... doften av smultron! Jag började genast leta efter källan och det dröjde inte länge förrän jag stod där i ett mindre hav av små smultron! Åh, jag blev så glad!!
Jag satte mig ner på huk och började plocka... ett smultron... mmmmm, så gott!!!!
Två smultron... helt fantastiskt! Tre smultron... eller?! Nej! Det blev inget tredje smultron.. för plötsligt så tyckte jag mig inte ha varken ork eller tålamod med att sitta och plocka mer, att leta fram de bästa smultronen... jag ville fortsätta med min promenad.. så fastän jag egentligen hade velat äta upp alla smultron så nöjde jag mig och gick vidare...
Jag upplevde att Gud hade något att säga om det här... för samma sak kan det nämligen vara i vår relation till honom...
Vi söker honom och han lockar oss med sin väldoft.. med sin härlighet.. han lockar oss närmare sig, just för att han vill ha gemenskap med oss... Vi känner av det och vill också vi ha gemenskap med honom... så vi umgås med Gud en stund, vi plockar våra smultron, men sen helt plötsligt så kommer det något annat som är så mycket "viktigare", så vi har inte tid längre... vi går därifrån igen... vi vill fortsätta med något annat...
Och kvar är där hela havet av smultron som vi hade chans att få ta del av, saker som Gud hade velat ge oss just vid det tillfället... men som vi gick miste om bara för att vi inte orkade stanna kvar.. vi hade inte tålamodet.. eller lusten.. vi nöjde oss och gick vidare...
Så.. hur ofta ger vi Gud chansen att verkligen ge oss allt han vill? Har vi den tiden? Vi borde ta oss den tiden! Gud har så mycket mer för oss än vi någonsin kan ana eller förstå! Oj.. tänk om man kunde sätta ord på allt.. men det går inte, det är för fantastiska saker... det är saker som man verkligen inte vill missa!!!
Så min fråga till dig; Hur många smultron vill DU ha?!
/ F
Vem bestämde att vattnet skulle vara just spegelblankt?!
Under sommaren här så har jag jobbat väldigt mycket.. det har blivit många bussresor fram och tillbaka.. med andra ord.. mycket tid för att tänka...
En riktigt tidig morgon, på en av alla dessa bussresor, sitter jag som vanligt och tittar ut genom fönstret... Skogen visar sig bara som en svart kontur emot den alltmer ljusnande morgonhimlen... vi passerar en å som speglar det här på ett så otroligt vackert sätt... och just då dyker frågan upp i mitt huvud.." Vem bestämde att vattnet skulle vara just spegelblankt?! "
Ja men egentligen? Varför inte matt? Varför inte grötigt?! Varför just spegelblankt?! Tankarna fortsatte snurra i huvudet...
Jag föreställde mig en solnedgång med en mängd olika vackra färger...en sådan är helt ljuvlig att se på... men den blir ändå lite vackrare vid en sjö? Varför? För där får den större effekt eftersom att alla färgerna speglas i vattnet, så då fördubblas skönheten på något vis...
Vattnet är ju en del av Guds skapelse och rent bokstavligt talat så speglar ju vattnet den också..
I och med att vattnet speglar skapelsen så speglar det ju också Gud...
Som vattnet är, så borde vi också vara...
Vi är en del av Guds stora och fantastiska skapelse och därför så borde också vi spegla Gud...
Så när människor ser oss så ska de inte bara se oss, utan då ska de se Gud i oss, hans karaktär.. hans drag.. hans hjärta...
/ F
