fridasunshine

Det var precis så det kändes i hennes huvud.. dag efter dag.. Det stormade och allt som hon velat och hoppats på kastades hjälplöst runt om och om igen.. det verkade som att det aldrig skulle stanna så att hon fick njuta av det.. När skulle det bli som vanligt igen? Vad hade hänt? Vart gick det fel? Var det försent att göra något åt det?

Det kändes som att gå emot en vägg varje gång en ny tanke kom... ännu en tanke som snart skulle uppslukas av stormen och göra den värre...

Det måste få ett slut.. varför kunde man inte bara resa bort från sitt huvud ibland? Få en paus, om så bara en konstpaus, men ändå något så att man fick en chans att ta sig samman och göra något för att förhindra att det blev likadant igen?!

Hon tog på sig sin kappa och gick ut i den mörka och kalla vinternatten...

Enda chansen att övervinna stormen var att attackera den...

Spanska?

Frisör?

Blomsterdekoratör?

Designer?

Nagelteraput?

Sömerska?

Musik?

Vad vill jag egentligen?!

Vill jag på allvar något av det där? Vill jag något alls?!

Vad ska man välja för att komma någonstans?

Eller ska man bara strunta i det och jobba istället?!

Ibland är det svårt när man har så många alternativ...

Hjälp..