fridasunshine

Idag var det dags för mig att åka till bibelskolan! En dag som jag sett fram emot, där tvåorna skulle berätta om sina missionsresor!! 

Så.. jag fixade i ordning det jag skulle här hemma och gick sedan till bussen.. ja.. först i alla fall.. jag insåg att jag inte skulle hinna med den buss jag tänkt men såg också att 2 minuter senare skulle det komma en till... jag gick över vägen och tittade bakåt... där kom den bussen som jag inte skulle hinna med... så jag gick lite till och tittade bakåt igen... där kom nästa.. om jag spran så skulle jag hinna.. så jag började vrålspringa och det såg SÅ bra ut... jag hann precis komma in på hållplatsen när det knakade till i min fotled.. .sen satt jag där.. kunde inte göra någonting... huamej.. bussen stannade men jag kunde inte resa mig... så chaffissen och två andra trevliga herrar kom till mig och frågade hur det gick... hm.. jaa.. att jag stukat foten var ju en självklarhet.. en av herrarna erbjöd sig att skjutsa mig till akuten men jag trodde inte att det var SÅ allvarligt så jag sa att jag var påväg till Livets Ord så han skjutsade mig dit istället... Fick undertiden reda på att han var med i Pingstkyrkan i Märsta.. :) Där ser man vilket tur man har :)

Så.. väl framme och inne så tänkte jag att det var bäst att kolla på foten... jodå.. det var som jag trodde.. svullnad ungefär lika hög/stor som ett halvt ägg... nä.. det var nog lite större till och med... det var bara att slänga upp på bordet och hoppas att den skulle gå ner lite... Tänkte att jag skulle ringa efter Chril... men så hittar jag inte telefonen... näe... jag måste ha tappat den när jag ramlade... för jag brukar ALLTID lägga mobilen i ytterfickan på min väska och den var inte där... Hjälp.. vad gör man.. kan knappt stödja på foten och det är knappt någon människa i närheten... jag hittade dock en som hjälpte mig att hämta snö att kyla med, det är jag tacksam för...!

Efter ett tag så kom Chril i alla fall så han hjälpte mig in i kyrksalen så jag fick sätta mig igen... nästan så fort jag kommit dit så kom det två stycken tjejer som varit ute på missionsresa i Armenien... de frågade mig om jag stukat foten... Jaa.. det har jag svarade jag... Då börjar den yngre av dem att ivrigt berätta hur hon när hon var i Armenien haft en dröm och i den drömmen så såg hon en tjej som hade stukat foten.. men det var ingen där som hade gjort det... även den andra hade sett en bild av en tjej som stukat foten och nu så förstod de båda att det var mig de hade sett! Är det inte coolt?! Och det här var alltså för någon vecka sedan som de såg det här! Så, de bad för mig i alla fall. Jag frågade om de kunde be att jag skulle få tillbaka min telefon också för jag trodde verkligen att jag tappat den där på busshållplatsen när jag ramlade... så... de bad för det också... bara några minuter senare så hittar jag den, längst ner i min väska?! Jag kan LOVA att det INTE var jag som hade lagt den där, det brukar jag aldrig göra!!! Kan hända att jag tappade den men att någon av de som hjälpte mig la i den i väskan då.. men hur som helst så hittade jag den i alla fall och det var det som var viktigast!

Strax därpå kommer en kille, som jag inte känner, och vill be för mig också.. självklart :) Det går bra! 

Haha, jag kan då bara säga en sak, har man gjort illa sig så är nog bibelskolan det bästa ställe man kan komma till! Gud visar sådan omsorg genom de människor som finns där!! Han visste att det här skulle hända och hade redan planerat hur allt skulle lösa sig på allra bästa sätt!! Jag började nästan gråta när jag insåg det...

Situationen såg helt hopplös ut för mig men Gud tog hand om allt!!

Han bryr sig verkligen om oss, in i minsta detaljer :)

Så.. än en gång så kommer resten av min dag att vara lugn, och nu har jag anledning till det också.. ;P

Ska börja packa lite också tror jag, åker hem igen i morgon... 

Ha det fint