En sen kväll i september...



Mörkret har för länge sedan lagt sig och jag har precis avslutat en underbar kväll hos min älskade vän, Emma. Vad skulle jag göra utan henne? Hon betyder så mycket för mig att ord inte kan förklara!
Tack Gud för att du har gett mig en sån underbar vän!!! <3



Jag gick ut och satte mig på cykeln. Den friska höstkylan bet försiktigt i kinderna när jag susade ner för Borgenbackarna. Under tiden kunde jag inte sluta att förundras över hur vackert allt var.
När jag kommit hem och ställt in cykeln så kunde jag inte motstå frestelsen att bara ställa mig några sekunder och beundra den vackra stjärnhimlen. Där stod jag, på parkeringen, och tittade in i det största som existerar... en mäktig känsla... Tänk att det finns planeter långt där ute i mörkret som är så stora att våra hjärnor Aldrig någonsin kommer att greppa det.. och tänk bara vad underbart att vi faktiskt får bo på den priviligerade planeten Tellus. Hur vacker är inte den i jämförelse med alla andra planeter.. för mig är det helt omöjligt att tro att det skulle vara så av en slump..
Att tro det kräver mer tro än att tro att det faktiskt var en hjärna bakom det hela.. en Skapare...
Tänk på allt som finns här på jorden.. bilar.. kläder.. tavlor.. papper... skor.. glas.. höga hus.. detaljerade småprylar som ska användas i motorer... det finns hur mycket som helst.. men.. finns de grejerna bara av en ren slump? NEJ! Det finns någon bakom som mycket noggrant har tänkt ut och planerat syftet med sitt verk.. Varför är det så svårt att tro detsamma om Jorden? Varför skulle just den ha blivit till av en slump när allt annat är uttänkt?

När jag stod där och beundrade allt så tänkte jag också på tystnaden runt omkring mig.. det var knäpptyst.. inte ett ljud hördes.. det var helt underbart och fick allt att bli ännu mäktigare.. Jag sög åt mig allt jag kunde innan jag sakta började gå inåt och tankarna fortsatte..
Tystnaden... hur kan den vara så mäktig men ändå så skrämmande?
Tänk att så många faktiskt är Rädd för tystnaden..
Tänk också att tystnaden kan säga SÅ mycket mer än ord...
Tystnaden... stillheten.. det är något vi behöver.. i sinnet.. stilla ner tankarna.. bara låta allt vara tyst.. släppa allt som stör, lägga undan det.. bara vara inför Gud..
Tystnad inför Gud är INTE skrämmande! Den är Underbar! Den ger tillfälle för Gud att tala in i våra liv, tala med oss om allt! Om man inte tillåter den tystnaden, hur ska man då höra Gud tala sina kärleksfulla ord?

Tack Gud för allt som du har skapat, tack för Hösten som är så kopiöst vacker! Tack för allt du ger mig och tack för att du gång på gång visar hur mycket du älskar mig, trots att jag inte förtjänar det!
Jag älskar dig så mycket Gud!!!


/ Frida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0